Chock, lycka, spänning och nervositet

Hej alla glada =)

Nu har jag inte skrivit på väääldigt länge... mest för att jag har haft lite FÖR mycket att skriva om och för många hemligheter ;P

Två av sakerna som ligger på hög för att skrivas om är:

1. Femtio nyanser böckerna och filmen (som jag ännu inte sett)
- Det jag planerat att skriva om är lite reflektioner från diskussionerna som går.. lite från alla sidor =P

2. Terrorism.
- Vad den gör med oss som individer. Vad är terrorism? Vem är det som egentligen drabbas?

Men som sagt detta ligger på hög =P

Igår så gick jag ut med först det som var tänkt som den stora nyheten... att "Vi väntar ett barn"!
Men så den första april klockan 20.00 på vårat första ultraljud så får vi en chock!

Tänker skriva från början, eftersom jag vill kunna minnas ALLT av det ^^ och försöka förmedla vilka känslor som bubblat upp under den här tiden ^^

Först och främst... Jag ser mig själv som en realist som kan drömma mig bort och ibland tappa verklighetsuppfattningen, så som att se mig själv bo på en lyxig herrgård som jag har ritat själv =P Haha

Så den 23 december 2014, dagen innan julafton så säger jag till Jeff att  min mens är sen, ca 2 dagar, på vilket han svarar; du kanske är med barn. Jag reagerar: men näääe! Hehe... för vi hade endast haft sex utan skydd en gång. Jeff är dock helt obrydd... Han menade på att: "Ja men det passar ju i tiden, du hinner plugga klart och så...".

Julafton.. ingen mens... Humm... fortfarande tänker jag men nääe, mensen är ju bara 3 dagar sen. Allt kan hända, stress och näringsintag kan påverka och jag har varit stressad.

26 december, den årliga julfesten, jag är allmänt inte särskillt taggad och många kunde inte komma, vi hade inte ringat runt till så många heller. Det kommer några goingar över och dricker någon öl.

Själv hade jag köpt alkoholfriaöl och ett graviditetstest och vid 19 tiden gick jag in på toan... "titta inte på stickan innan den är klar..." Men tittar ändå "så klart" ett illrött sträck för att visa att den fungerar och ett svagt rött sträck... (!!!!) Känner mig knäsvag... lite darrig och oj.. vad hände i denna sekund med mitt liv???

Kommer ut från toan och Jeff möter mig i köket... Han ser på mig med sina blå/grå ögon, osäkert och lite trevande frågar han: Blir det något; dricka öl ikväll? Jag; Nej, ingen öl för mig. Han skiner upp och kramar om mig!! Det är ju folk här så vi båda försöker spela "coola" haha

Skickar en bild till terbe och frågar om det verkligen är två sträck jag ser!? Jag får tillbaka: JAAA det är två! XD

Efter det här så är det som att livet dundrar på.. jag har inte riktigt fattat någonting av någonting... tar ett till test för att se och resultatet är detsamma.

Tid hos BM är i v.9 och det kändes som en evighet dit eftersom jag bara var i vecka 4. =P

Jag kände mig mest orolig hela tiden, smått nere och undrande. Vad händer nu? vad ska jag göra? jag kan inget om barn eller sängar och vagnar och allt som hör där till... Och är det någon idé att grubbla för missfallsrisken upp till 12-13 veckor??

Jag kan inte greppa vad som händer så vi väntar med att berätta allmänt. Berättade för våra föräldrar och närmaste vänner =P

Sen har det flutit på fram till vecka 17 då jag för första gången kände fosterrörelser! Och insåg att det är något där!! =O

Dock känner jag ännu inte så som alla på facebook verkar känna när de skriver hjärtan och att de är sååå lyckliga... Jag är mest orolig och spänd. klarar jag detta? Jag känner ingen direkt kärlek just nu till vad det än är där inne... (pessimisten kanske dök upp och sa; fäst dig inte vid något eller det kanske bara är en skengraviditet) =P

Sen i vecka 19 den första april så åkte vi mot Gävle sjukhus för ultraljud! I bilen säger jag: Ja nu ska vi kolla att den har alla armar och ben. Var på Terbe säger: Det är ju en Gaude-Hedqvist så den har säkert dubbelt av allt!!

Väl där inne så ropar barnmorskan in min och Jeff.
Jag har ju varit med på Terbes ultraljud med Themla och Mino så jag känner mig lugn och tycker att jag är beredd och inställd på vad jag ska få se.

Näe jag ligger där med klet om magen så hittar hon ett huvud och säger där är en bäbis!
Jag tänker att ja men va skönt att det var en bäbis iaf och att jag inte var skengravid ^^ haha
Hon drar ultraljudsgrejen vidare över magen från min högra sida till den vänstra och säger; har har vi en till bäbis och ett till huvud dyker upp på skärmen!!

Tystnaden blev som klar kristall i rummet i två sekunder som kändes som en halv evighet... Jag känner en stöt gå igenom kroppen, inte en sån stöt som en kan få när en blir skrämd eller påhoppad med elakheter, utan det här var något nytt...
Små små elektroder strömmar igenom mig upp till hjärtat och helt plötsligt hör jag mig själv skratta och ultraljudsbilden flimrar eftersom min mage rör sig.. jag ser på Jeff och han skrattar också!

Jag måste skratta för annars börjar jag gråta av lycka! Jag kan inte undgå att känna det som att jag upplever ett mirakel! Jag har vunnit på något lotto- livets lotto! ¨

Jag gillar inte att gråta inför folk så får en impuls att kuta ut i från rummet så skriva nyheten till Terbe som sitter ute i väntrummet! Men detta gör jag så klart inte =P

Hon frågar om vi har tvillingar i släkten var på vi svarar nej och så letar hon efter fler moderkakor och kollar skiljeväggen i mellan de två och berättar att det är enäggstvillingar!

av alla barn som föds i Sverige under ett år så är ca 1,3% tvillingar var av dem är en tredjedel enäggstvillingar!!

Jag ser och ser på skärmen, både jag och Jeff skrattar och är smått svettiga i ögonen!! De sparkar och grejar där inne som galningar och barnmorskan säger att de ser friska och fina ut... bra storlek och lika stora och att vi är i vecka 20! Halva tiden har redan gått!!

Halva tiden!! Det är helt sjukt! visst kände jag mig uppsvälld, men inte SÅ stor så att det skulle vara två där inne!!

i 40 timmar efter detta så går jag som på moln! Jag har aldrig i mitt liv känt mig så lyckligt, så stolt, så nöjd med allt runt om kring mig, så fylld av kärlek, så älskad av Jeff! Allt är perfekt.
Finns inget i världen som kan beskriva vad jag just har upplevt, även om jag försöker. =P


I 40 timmar har jag inte kunnat kolla på serier, läst i min bok eller sovit! Jag har gått på högvarv =P

Helt plötsligt så är det bara att kasta de gamla planerna! Oh shit!!
Alla måste köpas in dubbelt!!
Med tvillingar ska det räknas som att de ska komma redan i vecka 25!! VECKA 25!?!? HOLY MOTHER OF...!!! fem veckor dit!
kan vi bo kvar här så här trångt??
Kommer jag orka en flytt??  (eftersom tvilling graviditeter beskrivs som tyngre och många sjukskriver sig tidigt)
Allt jag läst måste jag korrigera lite!! och snabbt! =P


Fullt ös medvetslös... jag gillar att ha en plan så den formas nog snart =P Men huvudsaken är:
Att NU förstår jag alla glada hjärtskrivande blivande mammor för första gången!! ^^

Nu ska jag sluta skriva innan det här blir en hel bok =P
Ska uppdatera oftare nu iaf ^^

Tack för att ni läst!! Ses snart igen =)

(idag 19+2)
 

Iska och frustration... Med ett grubbleri!

Återkommande i mitt än så länge unga liv så kommer jag in i perioder då jag helt "plötsligt" börjar må riktigt dåligt...  Av tillsynes ingen särskild anledning alls...

Jag, vi, de flesta människor analyserar... vi vill förstå VARFÖR?! 

Det har varit min fråga i många år... Hur kan jag "bara" börja må dåligt utan anledning?!

De jag ventilerat det här med och som känner igen sig i tankar, situationer och upplevelserna är ofta de som har fått någon diagnos... så som ADHD, ADD, manodepressiv eller biopolär... (som nu mera har andra namn som jag inte mins).

Om en diagnos är svaret på VARFÖR?
Så blir min fråga... vill jag veta? 

Tjärnar jag på att veta? 

Blir det bättre av att veta? 

Någonting säger att... "jag har ju ändå tagit mig hit utan att veta" och "jag kan ju omöjlig vara SÅ sjuk att jag kommer att få någon speciell hjälp så som medicin" 

SÅ vad är då syftet?? 

Jag ser inget med det.... 

Det var bakgrunden till mitt inlägg

Jag har alltså mått dåligt i ett antal dagar.. 

Varit arg på omvärlden och grubblat och funderat! 

Varit arg på ALLA faktiskt! Alla som jag kan hitta fel på... och ärligt så är det inte svårt att hitta fel! 

Jeff fick sig sin del av arga tankar, Terbe fick sina med många flera... tar upp dem eftersom de är mina närmaste och de jag vanligtvis inte går runt och är arg på =P 

Dock måste jag klappa mig på axeln för att jag tagit mig till skolan den här veckan... med huvudvärk och lagom mycket socialfobi (som är en del av att må dåligt för mig)... 

Socialfobi... det får jag egentligen inte för att jag är rädd för folk utan för att jag alltid måste går runt och vara "stark" (min egen uppfattning) och jag skulle skämmas för resten av livet om jag bröt ihop i skolan eller spontant började grina för att någon in höll med mig eftersom när jag mår dåligt skulle ta det som ett påhopp! 

Ja såå det känns läskigt! Men jag HAR iaf tagit mig till skolan och inte brutit ihop eller börjat grina inför någon! 

Trots att jag tycker att det här är JÄTTE bra av mig så borde jag nog jobba, hårdare än jag gör, på att visa mera känslor inför folk! Lite trasig! Ingen är svag som gråter! Personligen tycker jag att det är fantastiskt modigt att våga lämna ut sig själv så!

Så i grund och botten handlar det om att jag är en rädd liten flicka som inte vågar öppna mig för människor! 

Vilken insikt right? =P 

Idag är det bättre... annars hade jag antagligen inte skrivit =) 

Jag behövde bara skriva av mig lite! Kanske borde ta upp lite av de saker som stört mig... vet inte hur viktiga de är egentligen men eftersom att de bubblar upp någonstans i från så kanske de är av någon betydelse?

Spontan tanke som jag grubblat en del på är gällande dessa bilder som folk lägger upp... att de skulle kunna döda för sina barn och att de skulle döda någon om de rör deras barn... 

1. förhoppningsvis kommer ingen att röra ditt barn?? (så hör procent är det väl inte på barnmisshandel och pedofili UTANFÖR hemmet?) 

2. Låt oss säga att du har 2 barn och det ena blir dödat av någon (hemska tanke) och du som förälder då blir galen och mördar denne person... betyder det inte då att du väljer ditt ena barn före det andra??? Eftersom detta kommer men en näst in till garanti sätta dig i fängelset vilket gör att du får lämna det andra barnet. 

3. Barnet blir skadar av någon... tror inte du som mamma eller pappa ett barnet BEHÖVER dig mer än vad barnet behöver HÄMND? Handlar inte hämnden då bara om ilska och hat?! Jag skulle nog tro att ditt barn behöver extra mycket kärlek och omtanke i det läget!! Ta hand om sitt sårade barn och de till att det mår bra i första hand!! 

4. I de flesta fallen så tror jag att det mest handlar om att föräldrar vill uttrycka att de älskar sina barn...
Men HELT ÄRLIGT?? Vilken hemsk värld vi lever i om kärlek måste bevisas i våld! Om du kan skada någon för min skull då älskar du mig?!!? What?? 

Detta är bara något jag funderat på.. men det blir mer och mer vridet ju mer man tänker på det... Så antagligen så är det lika bra att göra som de som delar dessa... de tänkte inte SÅÅÅ här långt utan ville nog bara visa att de älskar sina barn! Men vad vet jag? jag har inga barn! När jag får det så kanske jag också blir mordlysten och måste brösta upp mig och hota folk? =P 

Visa kärlek genom att FINNAS där för ditt/dina barn! Alltid! Ge dem regler och riktlinjer att stötta sig på så de blir trygga i det sociala livet! Ge dem bra mat och massor av ovillkorlig kärlek!
Detta skriver jag ju så klart inte som mamma-extert utan från någon som har barnet kvar i sig!
Vad skulle du viljat ha som barn? 

Vad vill du ha nu i din tillvaro? 

Var rädda om er!  

Bättre tid och bättre liv...

Löften till oss själva är ofta lättare att bryta än löften till andra...

Jag vill så mycket många gånger... Ena dagen är jag så otroligt taggad att träna, äta bra (avstå från onyttigheter), göra schema för plugg tid, vilo tid... med mera...

Sen så kommer det dagar då pressen på en själv, att vara "bäst" blir för mycket... det blir snarare överväldigande och allt blir skit...

Jag har ofta svårt att göra flera saker bra samtidigt, det är mitt dilemma.
Om jag jobbar så fokuserar jag på det, går upp i och in i det med full fokus och allt runt om bleknar lite.
Om jag pluggar gäller detsamma...
Om jag vill ändra kost... full fokus..

Ja vad det än handlar om. Så när jag väl vaknar upp ur mitt fokus och inser att FAN jag har missat det eller det så mår jag ju dåligt över att jag försummat andra saker....

Så vad är viktigast?
Jobb  * Plugg  * Mat  (HÄLSA) Träning  * Sova  * Vänner(socialt liv)

Resonemangen runt dessa går olika beroende på vilket sällskap vi är i... det är vad jag har märkt.
De äldre prioriterar arbetet... Vilket jag märker när jag  pratar med mina föräldrar bland annat =P

Träning är en av de saker som läggs fram som otroligt viktigt i dagsläget eftersom det är bra för typ ALLT!
Men både träning och mat är ju direkt kopplade till HÄLSAN..

Hur ofta har vi inte fått höra saker som:
Det viktigaste är ju att man har hälsan i behåll...
Det kan inte sättas ett pris på hälsa...
Om du inte har hälsan så kan du inte vara ditt bästa i andra situationer heller...

Men... hälsa är en sådant ENORMT begrepp. Utan ett socialt liv så blir du ensam, och ensam är inte stark och då har du heller inte den psykiska hälsan.
Mat och träning = fysisk hälsa och sova hör till här.

Dock skulle jag inte må bra av att åsidosätta skolan heller... det skulle gnaga i mig och ge en dålog smak i munnen.

Detsamma gäller nästan jobbet (dock så går skolan före) men det är aldrig kul att tacka nej till jobb.
Då känner jag mig lite dålig.. typ "ja, jag fixar inte allt ihop"
Det gör väl ingen... fixar ALLT alltså... Men vem vill inte vara BÄST och göra allt på en gång och vara någon övermänniska??

Och YES där h ar vi den RAKA vägen till utbrändhet! GRATTIS!

Nyckeln är att kunna säga NEJ tack! Jag kan inte göra allt.
Trots att det svider i mitt ego! =P hahah jag vill klara allt. Men det kommer inte sluta bra!


Nu FOKUS! I väg på jobb nu! Sen blir det till att läsa vetenskapliga artiklar super noga!

Och i helgen blir det kärlek och umgås med vänner =)

Var rädda om er och glöm inte att säga nej! Och för guds skull be om hjälp om det krisar!! Alla gillar någon som sliter och är duktig!! MEN en dag när du ligger utmattad i diket så kommer folk att peta på dig med skospetsen och säga... "nämen OJ, den där pallade inte trycket"

SÅ Ingen bryr sig efter att du bränd ut dig ÄVEN om du VAR BÄST när du arbetade som en galning!!


SÅ.. Snälla ta hand om DIG och dina nära ;)

Insanity

Nu var det ett tag sen igen sen jag skrev... Anledning?
Ja... för att alla tankar, grubblerier och funderingar jag har haft är sådana som inte bör delas med folk =P
Haha näe men de har varit lite för utelämnande för att det ska kännas bra att skriva om. 

Einstein menar att "galenskap" är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra resultat än sist.

16 år gammal så valde jag gymnasieskola: nummer 1, frisörgymnasium i Gävle, 2 Textila tekniker, Gävle 3. Bild och form, Sandviken.

Först kom jag in på bild och form eftersom frisör var det tokmånga som ville gå på den tiden vilket gjorde att intagningspoängen var skyhöga.

Efter en vecka på bild och form så kom jag in på textila tekniker... Efter en vecka så har jag funnit vänner, en plats i klassen och trivs riktigt bra!
Ringer min nyfunna vän och frågar hur jag ska göra! Hon blir så klart lite ställd eftersom hon vill att jag ska gå med henne men samtidigt så vill hon inte be mig göra det här valet för henne.

Efter att jag funderat ett tag så väljer jag bild och form och bli kvar i Sandviken. Inga mer funderingar på det, jag har ju fått en nya bästa vän och de sägs ju att de vänner vi finner i gymnasiet stannar för resten av livet.

Efter gymnasiets slut så umgås vi inte särskilt mycket längre... och vi har inte samma värderingar i livet. Vi glider i från varandra.

Motvilligt smyger sig tanken in... OM... vad hade hänt OM jag valt annorlunda? 

Gjorde jag ett så har stort beslut på grund av en människa som inte ens är en del av mitt liv i dag? 

Idag ångrar jag så klart inget.. eftersom de andra vänner jag mötte på estetiska programmet är fortfarande mina närmaste vänner! Som Terbe och Mia. Hade jag inte mött dem hade jag inte haft 2 fantastiska guddöttrar och allt fantastiskt som hänt på grund av att jag har dessa människor i mitt liv =) 

Men... det som hängt sig kvar är dock, trots positivt utfall, är att:
Välj dina livsval efter vad DU faktiskt vill så slipper du fundera OM... 

Så... på Högskolan så delades klassen i två grupper, pedagogik och folkhälsovetenskap.... 

Och jag skojar inte när jag säger att ALLA som jag umgåtts med under 2 års tid valde pedagogik! 

Och hade jag inte gjort det där valet, 16 år gammal, bild och form för en vän i stället för det jag verkligen ville så hade jag nog val pedagogik förra året... 25 år gammal i stället. 

Nu ville jag verkligen läsa folkhälsovetenskap trots att pedagogik är jätte kul också. 

Så kontentan.. jag antar att jag inte är galen enligt Einstein =P 

Nu vet jag skillnaden. 

Men... jag vet också att jag gjorde rätt val mer än någonsin! 

Det har aldrig varit jobbigare att åka till skolan än nu.. när jag inte åker och möter vänner och gruppen så som jag gjort tidigare. 

Alltså de jag går med nu är också kanon bra folk! Jätte trevliga och öppna så skulle inte ha några problem att tränga mig på i deras grupper men det är bara inte detsamma. 

Tidigare visste jag liksom när jag åkte till skolan vem som väntade in mig och vilka jag skulle käka lunch med. 

Socialt stöd som jag studerar mycket om är otroligt viktigt. Bara att ha vänner runt sig puttar en den där lilla extra biten. Orkar lite mer, gör en lite bättre. 

Just nu är jag mest lat och förslappad känner jag! 

SÅ den enda fråga som återstår nu är... jag har gjort 2 olika val i samma situation och fått olika utfall. Dock så är jag inte säker på att de första valet som skulle kunna ses som ett misstag, verkligen är ett misstag?? 

NOG med grubblerier om det där nu ;) Dagens låt ^^ 

Va rädd om er! 

Oj oj oj..

Ja nu har det gått så där länge igen... det var ju inte planen.

Men de gånger jag tänk skrivit så skulle det ha blivit utelämnade texter.. inte utlämnande för mig för hey, det är ju min blogg så oavsett vad jag skriver så är det ju delar av mig jag lämnar ut ;P Så alltså utlämnande av andra och det försöker jag undvika... för mina närmaste har ju faktiskt inte bett om att bli skrivna om på nätet där allt stannar och snurrar runt för alltid...

Tiden har bara sprungit, flygit och dundrat fram... Nyss var det jul tyckte jag!
Var dock skönt att få bort julpyntet runt den 13 januari eller när jag nu plockade undan allt. =P

Vardagen är tillbaka!
Har varit stressad och arg över PM'et som jag skrev om tidigare, en skoluppgift som jag inte alls hade en välgenomtänkt plan till. Den lämnade jag in igår.. långt ifrån nöjd med den men förhoppningsvis godkänd så jag slipper se den mer.

Idag är EN dag mellan två kurser! Fantastisk känsla! Inget plugg, ingen stress och inga funderingar! Bara idag! I morgon är det introduktion till sista kursen och C-uppsats skrivning!! OMG! Läskigt!!

I sommar ska jag vara klar alltså... då är jag Hälsovetare ;P
Måste nästan trycka upp visitkort;
Lady, Sara Linnea Christin Hedqvist. Hälsovetare XD hahaha

Den här tiden kommer att gå fort... så det är bara njuta av vintern nu när den är för snart är det vår och sommar XD


Tack för er väntan  ^^

Monster och vampyrer...

Go kväll gott folk!

Då var det söndag igen! Fy, tiden går fortare och fortare när jag hellst hade viljat att den stod stilla ett tag!

Idag känns det som att jag blir jagad av ett monster... skoluppgifter! Bara tanken på dem känns som att det suger ur all min energi som en vampyr som suger ur mig allt mitt blod tills jag svimmar eller i värsta fall dör..

Problemet är inte att att jag inte KAN uppgiften eller inte heller att jag INTE fattar vad jag ska göra! Problemet är att jag inte kommer på vad jag ska skriva OM!!!

Jag tänker för stort! Jag vill göra en HEL forskningsstudie som C uppsats... vilket jag SÅ klart inte hinner med... så nu MÅSTE jag backa lite... vad vill jag ha reda på? Vad kan jag utveckla senare?

Jag har ju spekulerat mycket kring droger och förebyggande mot drogmissbruk... Så en snurrande tanke är att ha ett syfte om att ta reda på om elever i gymnasiet anser att de fått bra information i skolan angående droger... Då skulle jag kunna göra en enkätstudie för att ta reda på detta och fortsättningsvis, alltså under en master utbildning, så skulle jag kunna implementera förebyggande åtgärder mot drogmissbruk och jämföra statistik från före och efter...

MEN jag vet inte... ett tag vad jag inne på att jämföra uppfattningen angående fysisk aktivitet... skillnaden mellan fysiskt aktiva arbeten och inaktiva arbeten.. (Om de som arbetar i respektive grupper anser att det är mer eller mindre nödvändigt att vara fysisk aktiv på fritiden).

Tillexempel så skulle det kunna framgå att de som har ett fysiskt krävande arbete, som städare eller fastighetsskötare, att de inte tycker att det är lika viktigt att vara aktiv på fritiden eftersom att de är aktiva i arbetet. Därav skulle det skapa ett problem eftersom dessa är i ännu större behov eftersom deras arbete inte innefattar träning och uppbyggnad av kroppen utan snarare ett slitage som skapar problem för individerna senare i livet. Så det skulle kunna forma en problemformulering till en studie i mastersutbildningen... Men nu hart jag förutfattade meningar om vilka resultat jag kommer att få... det kan ju bli helt annorlunda =P


OAVSETT... så sitter jag fast! Egentligen så behöver jag inte använda uppgiften som jag grämer mig över nu till C uppsatsen... men det skulle underlätta.

Så här sent in i kursen... snart börjar sista terminen! OMG! Så är det ingen som tar mig på allvar när jag säger att det går skit! Eftersom jag inte ligger efter med något.. har klarat av allt jag gnällt om och varit sen in med... Antar att jag haft tur...

Men just NU har jag fan PROBLEM!! På onsdag ska jag ha något att visa upp... är planen iaf... Visst.. jag jobbar snabbt när jag vet vad jag ska göra... men jag vet fan inte vad jag håller på med just nu!!! SUCK!!

________________________________________________

Igår var en sorgens dag... IGEN för Sandviken.

Svårt att finna ord för att beskriva dig Marco

Du vad någon för alla, olika i allas ögon

Mot mig alltid go och snäll

overkligt att du är borta, såg dig nyss..

Kommer aldrig att glömma dig du var en speciell människa

Jag är tacksam för att jag fått träffa dig! 

Vila i frid! 

_________________________________________________

Löften löften och raketer ;)

Idag är det nyårsafton... om någon missat det ;P

Förra året gav jag det här löftet:
Jag lovade att försöka ge flera komplimanger till människor, inte bara de närmaste runt om mig utom bekanta och random människor också.

Det här löftet gav jag för oftast när vi ska lova något inför det nya åter så tänker vi utifrån oss själva, vad vill vi med vårat liv? vad vill vi uppnå och vad/hur vill vi vara?
Och jag vet inte hur många gånger på en dag som jag tänker: "Oj, snygg hon eller han var i håret (oftast hon) =P", "Vilka snygga skor eller snygga kläder" och i bland tänker jag.. "Men shit vilken trevlig människa, omtänksam eller vad denna nu var"...

Här i Sverige är vi allmänt dåliga på att prata med random folk... och dåliga på att ge komplimanger! Så DET ville jag ändra lite på. Inte bara för att jag skulle känna mig bättre, trots att det var klart jag gjorde det! Alltid kul att få uttrycka vad man tänker och göra andra glada =)

Jag skulle säga mission success  XD
Det här är något jag ska hålla kvar vid såklart och försöka förbättra =) För det får en själv att må bättre =)
Prova DU med =)

Nya löften är som jag skrivit om att bli rökfri år 2015!
Än så länge så går det framåt!

Upptäcker att "en dag i taget principen" måste vara den bästa! Om jag skjuter det framför mig och tänker: Efter nyår då jävlar ska jag sluta helt... då blir jag galet nervös och vill röka extra mycket fram tills dess...

Vilket ju är grymt korkat! Och inget som jag vill göra heller. Det skumma är ju att annars går det riktigt bra. Inte särskilt sugen och skulle jag försöka röka så som jag gjorde bara förra veckan så skulle jag antagligen SPY. Haha..

Sinnet och kroppen ställer om sig fortare än vi tror! Människan är MAGISK ;)

Så en dag i taget... försöker tänka: Ja men jag tar en cigg i morgon i stället. (vilket gör att jag lurar mig själv till (och monstret i mig) till att tro att jag kommer att få röka en massa. Men när morgondagen är här så skjuter vi fram lite till på det... till lunch kanske... och så håller jag på så =P

Dock om jag är i uppror som jag skrev om tidigare.. sitter och bölar och mår psykiskt dåligt och jag ska ut någonstans eller göra något vettig då jag behöver tänka.. så tar jag en cigg utan att må dåligt över det.
De här hysterika episoderna blir längre jag längre isär också så det är inget jag oroar mig över...

I början när de kom tänkte jag... men shit hur ska jag kunna sluta helt om jag blir ett hysteriskt grinande monster när det har gått ca ett dygn utan??? Men det har tydligt visat sig att DE försvinner sakta med SÄKERT XD


Så vad vill vi ta med oss in i det nya året? Man säger ju att man ska ha de personer runt sig som man vill ha med sig in i det nya året! Själv ska jag vara med familjen =) Och Heffen så klart (som är min familj men tydliggör =P !<3

Terbe och mina goflickor har jag varit med i 2 dagar innan nyår nu så de följer med in i det nya året ändå =P haha

Och resterande vänner ska jag tänka på så ni blir kvar ni också ^^

Nytt år, nya förhoppningar, nya drömmar! Glöm inte att INTE ha för höga  krav på dig själv, dina vänner, din omgivning och glöm inte att oavsett så är du den BÄSTA varianten av DIG ;)