Nu har jag inte skrivit på väääldigt länge... mest för att jag har haft lite FÖR mycket att skriva om och för många hemligheter ;P
Två av sakerna som ligger på hög för att skrivas om är:
1. Femtio nyanser böckerna och filmen (som jag ännu inte sett)
- Det jag planerat att skriva om är lite reflektioner från diskussionerna som går.. lite från alla sidor =P
2. Terrorism.
- Vad den gör med oss som individer. Vad är terrorism? Vem är det som egentligen drabbas?
Men som sagt detta ligger på hög =P
Igår så gick jag ut med först det som var tänkt som den stora nyheten... att "Vi väntar
Men så den första april klockan 20.00 på vårat första ultraljud så får vi en chock!
Tänker skriva från början, eftersom jag vill kunna minnas ALLT av det ^^ och försöka förmedla vilka känslor som bubblat upp under den här tiden ^^
Först och främst... Jag ser mig själv som en realist som kan drömma mig bort och ibland tappa verklighetsuppfattningen, så som att se mig själv bo på en lyxig herrgård som jag har ritat själv =P Haha
Så den 23 december 2014, dagen innan julafton så säger jag till Jeff att min mens är sen, ca 2 dagar, på vilket han svarar; du kanske är med barn. Jag reagerar: men näääe! Hehe... för vi hade endast haft sex utan skydd en gång. Jeff är dock helt obrydd... Han menade på att: "Ja men det passar ju i tiden, du hinner plugga klart och så...".
Julafton.. ingen mens... Humm... fortfarande tänker jag men nääe, mensen är ju bara 3 dagar sen. Allt kan hända, stress och näringsintag kan påverka och jag har varit stressad.
26 december, den årliga julfesten, jag är allmänt inte särskillt taggad och många kunde inte komma, vi hade inte ringat runt till så många heller. Det kommer några goingar över och dricker någon öl.
Själv hade jag köpt alkoholfriaöl och ett graviditetstest och vid 19 tiden gick jag in på toan... "titta inte på stickan innan den är klar..." Men tittar ändå "så klart" ett illrött sträck för att visa att den fungerar och ett svagt rött sträck... (!!!!) Känner mig knäsvag... lite darrig och oj.. vad hände i denna sekund med mitt liv???
Kommer ut från toan och Jeff möter mig i köket... Han ser på mig med sina blå/grå ögon, osäkert och lite trevande frågar han: Blir det något; dricka öl ikväll? Jag; Nej, ingen öl för mig. Han skiner upp och kramar om mig!! Det är ju folk här så vi båda försöker spela "coola" haha
Skickar en bild till terbe och frågar om det verkligen är två sträck jag ser!? Jag får tillbaka: JAAA det är två! XD
Efter det här så är det som att livet dundrar på.. jag har inte riktigt fattat någonting av någonting... tar ett till test för att se och resultatet är detsamma.
Tid hos BM är i v.9 och det kändes som en evighet dit eftersom jag bara var i vecka 4. =P
Jag kände mig mest orolig hela tiden, smått nere och undrande. Vad händer nu? vad ska jag göra? jag kan inget om barn eller sängar och vagnar och allt som hör där till... Och är det någon idé att grubbla för missfallsrisken upp till 12-13 veckor??
Jag kan inte greppa vad som händer så vi väntar med att berätta allmänt. Berättade för våra föräldrar och närmaste vänner =P
Sen har det flutit på fram till vecka 17 då jag för första gången kände fosterrörelser! Och insåg att det är något där!! =O
Dock känner jag ännu inte så som alla på facebook verkar känna när de skriver hjärtan och att de är sååå lyckliga... Jag är mest orolig och spänd. klarar jag detta? Jag känner ingen direkt kärlek just nu till vad det än är där inne... (pessimisten kanske dök upp och sa; fäst dig inte vid något eller det kanske bara är en skengraviditet) =P
Sen i vecka 19 den första april så åkte vi mot Gävle sjukhus för ultraljud! I bilen säger jag: Ja nu ska vi kolla att den har alla armar och ben. Var på Terbe säger: Det är ju en Gaude-Hedqvist så den har säkert dubbelt av allt!!
Väl där inne så ropar barnmorskan in min och Jeff.
Jag har ju varit med på Terbes ultraljud med Themla och Mino så jag känner mig lugn och tycker att jag är beredd och inställd på vad jag ska få se.
Näe jag ligger där med klet om magen så hittar hon ett huvud och säger där är en bäbis!
Jag tänker att ja men va skönt att det var en bäbis iaf och att jag inte var skengravid ^^ haha
Hon drar ultraljudsgrejen vidare över magen från min högra sida till den vänstra och säger; har har vi en till bäbis och ett till huvud dyker upp på skärmen!!
Tystnaden blev som klar kristall i rummet i två sekunder som kändes som en halv evighet... Jag känner en stöt gå igenom kroppen, inte en sån stöt som en kan få när en blir skrämd eller påhoppad med elakheter, utan det här var något nytt...
Små små elektroder strömmar igenom mig upp till hjärtat och helt plötsligt hör jag mig själv skratta och ultraljudsbilden flimrar eftersom min mage rör sig.. jag ser på Jeff och han skrattar också!
Jag måste skratta för annars börjar jag gråta av lycka! Jag kan inte undgå att känna det som att jag upplever ett mirakel! Jag har vunnit på något lotto- livets lotto! ¨
Jag gillar inte att gråta inför folk så får en impuls att kuta ut i från rummet så skriva nyheten till Terbe som sitter ute i väntrummet! Men detta gör jag så klart inte =P
Hon frågar om vi har tvillingar i släkten var på vi svarar nej och så letar hon efter fler moderkakor och kollar skiljeväggen i mellan de två och berättar att det är enäggstvillingar!
av alla barn som föds i Sverige under ett år så är ca 1,3% tvillingar var av dem är en tredjedel enäggstvillingar!!
Jag ser och ser på skärmen, både jag och Jeff skrattar och är smått svettiga i ögonen!! De sparkar och grejar där inne som galningar och barnmorskan säger att de ser friska och fina ut... bra storlek och lika stora och att vi är i vecka 20! Halva tiden har redan gått!!
Halva tiden!! Det är helt sjukt! visst kände jag mig uppsvälld, men inte SÅ stor så att det skulle vara två där inne!!
i 40 timmar efter detta så går jag som på moln! Jag har aldrig i mitt liv känt mig så lyckligt, så stolt, så nöjd med allt runt om kring mig, så fylld av kärlek, så älskad av Jeff! Allt är perfekt.
Finns inget i världen som kan beskriva vad jag just har upplevt, även om jag försöker. =P
I 40 timmar har jag inte kunnat kolla på serier, läst i min bok eller sovit! Jag har gått på högvarv =P
Helt plötsligt så är det bara att kasta de gamla planerna! Oh shit!!
Alla måste köpas in dubbelt!!
Med tvillingar ska det räknas som att de ska komma redan i vecka 25!! VECKA 25!?!? HOLY MOTHER OF...!!! fem veckor dit!
kan vi bo kvar här så här trångt??
Kommer jag orka en flytt?? (eftersom tvilling graviditeter beskrivs som tyngre och många sjukskriver sig tidigt)
Allt jag läst måste jag korrigera lite!! och snabbt! =P
Fullt ös medvetslös... jag gillar att ha en plan så den formas nog snart =P Men huvudsaken är:
Att NU förstår jag alla glada hjärtskrivande blivande mammor för första gången!! ^^
Nu ska jag sluta skriva innan det här blir en hel bok =P
Ska uppdatera oftare nu iaf ^^
Tack för att ni läst!! Ses snart igen =)
(idag 19+2)
