Weakness...

Längesen nu...

För ca 6 veckor sedan kände jag mig på topp... och allt bara gick uppåt. Jobbade som om det var allt jag visste hur jag gjorde. Hade all energi i världen.

Tvättade, städade, fixade och donade... Tänkte; Yes! Tröttheten är äntligen över efter den satans inflammationen i kroppen. Men det går ju i vågor det med.

Blev lite slut i kroppen efter att jag jobbade dubbla skift i 3 veckor så det blev rena semestern att jobba på endast hemmakväll :) Tycker jag fortfarande :P

I går kom någon över mig som inte har skuggat mitt sinne på många månader.
Är inte en nedstämd person. Försöker alltid se framåt, se möjligheter, kanske till och med drömma mig bort till en värld där blommorna blommar på vintern.

Jag tror att alla har sina "moments" när man känner sig nere. Jag själv hade dom "ofta" förr... kände mig vilsen och bortkollrad. Man finner sin trygghet på något sätt. I någon, hos sig själv, i möjligheten.

Men tungsinne kan komma över dig utan anledning har jag förstått... kan finnas många orsaker bara det att man inte ser dom klart själv. I vissa fall kan anledningen vara en bokstavskombination i andra fall saker du upplevt som bränt sig fast i ditt inbitna beteende från barnsben.

Har länge kallat mig själv med flera personer runt mig för "trasiga", för mig ingen negativ benämning. Utan det är oftast personer som upplevt med än vad som är hälsosamt och senare lärt sig att vänta detta till något bra eller tagit lärdom av det.

Detta är dom människor som jag alltid trivts runt känt mig hemma med. till jag pratade om det här om dagen. Och insåg att jag inte längre ansåg mig själv vara "trasig". Jag hade läkt. Jag har ingen aning om hur eller när. Det har gått så lugnt och smärtfritt till att jag inte ens var medveten om det.

Vetskapen om just detta gör mig någon förvirrad. Och det märker ni antagligen om ni läser detta för jag skriver bara allt så som jag tänker det. Skriver mest för min egen skull. Att få ur mig. Sen om någon förstår är en annan 5a.

blir mer förvirrat när man försöker att inte lämna ut exakt allt. :P

Det är bara en sån kväll...

Less på folk... samtidigt som jag äskar alla... samt är arg på mig själv för att jag inte kan eller orkar göra mer för folk.

Som sagt förvirrat.

folk lämnar alltid... om inte så lämnar vi dom...

Lycka är en glimt av evigheten...
Visheten om smärtan... våga vara rädd. Våga visa att du gjort fel. Våga be om hjälp.

Envisheten kommer att bli din död.
ingen är stark ensam.
Om vi tror att vi är starka ensamma så är det för att någon står i tysthet bakom dig.

Näe nu får det vara bra med dravell.

I ärlighetens namn.
Jag är less för att folk är respektlösa när dom blir bjudna till andra människor.
Min bästa vän är inte här... och ärligt så orkar jag inte tjata om att jag saknar henne för vad gör det var skillnad? Avsåndet blir större. och jag har varken tid eller råd att åka till Rättvik var och varannan dag. Även om det är "mitt" ansvar att hålla kontakten med mig guddotter så att hon äns känner igen mig när hon blir 5år eller nått. Äh...
En annan vän är en helt annan story, men han förstår inte äns vad han gjort/ gör fel. Vet inte om han försöker spela som att han inte bryr sig om något. eller om han verkligen inte gör det. och jag är så less på att försöka förstå... och få fram vad felet är. Och om inget är fel så är människan i fråga "trasig" för ingen kan förlora så mycket som han utan att bry sig. (hoppas jag).

mycket skumt som snurrar i min skalle... och jag orkar inte äns göra något åt det. Så slår bort det nu så det kommer väl tillbaka antar jag.

aja... Var rädd om dig!!!



SÅ satans bra låt....